...is this love, is this love that I'm feeling?
Frågan känns välbefogad, efter två dagars väntan så kom telefonsamtalet som jag väntat på. Cykeln hade anlänt till Barcelona och jag skulle få den levererad några timmar senare. Efter att den större delen av Barcelonas butiker varit stängda under gårdagen bortsett från turistbutikerna i närheten så kändes det som att det idag var en bättre dag för försäkringsshopping än gårdagen. Jag tog en titt på ersättningsnivåerna i försäkringen och med tanke på att cykelväskan med såväl cykel som kläder skulle levereras senare under eftermiddagen var det bara kläder för dagen som jag behövde inhandla. Tog mig tid att besöka en t-shirt butik vid Lesseps där jag omgående hittade en t-shirt som passade mig.
Från Lesseps gick jag tillbaka mot Carrer de Verdi där jag sett flera mindre butiker tidigare om kvällarna. Promenerade runt bland de smågatorna i Gracia en stund innan jag behövde bege mig hemåt för att vara hemma om cykeln skulle dyka upp.
Förväntansfullt väntade jag i solskenet och skyddad mot vinden på uteplatsen. Timmarna gick och jag började vid 17.30 fundera på om 14-18 var en spansk synonym för mañana. Tiden på uteplatsen gav mig tid att upptäcka att jag har delvis havsutsikt genom träspaljen och att den blir ännu tydligare när jag kör enbensböj på en stol på uteplatsen.
Strax före 18.00 kunde jag inte låta bli att ställa mig på stolen för att se vad som skedde på gatan. Ganska kort därefter parkerade en mindre skåpbil en bit bort på gatan upp mot parken. Damen som körde den lämnade bilen mitt i en korsning och började förvirrat springa mellan husen på min del av gatan med en papperslapp i handen troligtvis letande efter en adress. Min förhoppning om att det var min cykel som skulle levereras ökade när hon uppgivet vände tillbaka efter att ha sett huset på andra sidan gatan numrerat 1-3-5 och då jag angav 2 på flygplatsen. Hon närmar sig platsen där jag står och får syn på mig där jag hänger över träspaljen och jag frågar henne om hon kommer från flygplatsen med en cykel. Jag får ett jakande svar och jag andas ut av lättnad. Närmare 50 timmar efter min ankomst till Barcelona så var vi återförenade och strax därefter var den cykelbar igen.
Glad i hågen började jag genast fundera på vilka rundor som är lämpliga de kommande dagarna för att få i gång cykelbenen utan att döda dem helt, men ändå ge en indikation på hur formen är, då jag också har en del löpning inplanerad.
Tog en kvällspromenad ner till Carrer de Verdi igen där jag beställde min kvällsmat på en av de inte mindre än tre indiska restaurangerna inom ett kvarter på den lilla gatan. Ville ha något starkare och såg fram mot kryddexplosionen som en Vindaloo brukar ge och beställde det obligatoriska brödet till. Döm om min förvåning när det här dök upp och jag tvingades konstatera att riset också var ett tillbehör och att min Vindaloo inte alls hade den hettan som jag förväntade mig.
Tur att det blir en kortare runda imorgon med tanke på den uteblivna kolhydratuppladdningen.
"Is this love, is this love, is this love
Is this love that I'm feelin'?
Is this love, is this love, is this love
Is this love that I'm feelin'?"...
