Måndag morgon och sista cykeldagen i Katalonien för den här gången. Efter att jag konstaterat att jag blir ensam på rundan stressar jag iväg ner till tåget som ska ta mig vidare ut mot Sant Celoni och en runda i Parc Natural Montseny. Redan på tåget bestämmer jag mig för att korta ner dagens runda något och fortsätter en station längre än planerat till Gualba, för att korta ner sträckan på C-35 som kan vara rätt tungt trafikerad.
När jag väl börjat cykla kan jag lämna C-35 nästan omgående och i stället ta in på GI-552 mot Breda. Ett svagt och behagligt motlut tar vid, perfekt för att få lite snurr på småtrötta ben. När jag når Arbúcies på 270 meters höjd efter dryga 15 kilometer ökar motlutet lite ytterligare. De 10 kilometerna från Arbúcies upp till Sant Hilari Sacalm tillåter mig att klättra ytterligare 530 höjdmeter. Väl uppe i Sant Hilari Sacalm slås jag av att jag måste ha nått epicentrum för Kataloniens, kanske till och med hela Spaniens, produktion av källvatten. De välbekanta namnen tillsammans med enstaka lastbilar med vatten passerar förbi mig, Font Vella, Viladrau med flera.
Jag klättrar vidare och lämnar Sant Hilari Sacalm på GI-541, för de sista fem kilometerna på den här klättringen. GI-541 hinner bli GIV-5411 innan jag når toppen. Vägarna är nära på fria från trafikanter denna måndagförmiddag samtidigt som landskapet gör sitt allra yttersta för att bjuda till, Magnificent.
En kortare utförskörning ska ta mig ner till och över C-25 som jag passerade över i klättringen upp till Sant Hilari Sacalm någon mil tidigare. Bakom en sväng öppnar dalgången upp sig och jag ser uteplatsen som erbjuder utsikten som får mig att bli mållös, de rofyllda grönklädda bergen, ljuset och stillheten, tänk att vara så lyckligt lottad att få varva ner där, Magnificent.
När jag passerat över C-25 möter jag jag GI-543 som tagit en snävare sträckning från Arbúcies på sin väg mot Viladrau, en klättring som jag har kvar outforskad. Jag fortsätter på GI-543 parallellt med C-25 någon kilometer, fortfarande utför, innan GI-543 och jag lämnar C-25 bakom oss på cirka 735 meter över havet.
Det börjar på nytt bära av uppför genom den trollska skogen. Efter tre kilometer kommer korsningen med vägen mot Santa Fe de Montseny. Jag lämnar GI-543 och fortsätter upp mot Santa Fe de Montseny på samma klättring som jag tog dagen före, men i ett lugnare tempo där jag tillåter mig själv stanna och titta på landskapet och läsa informationsskyltar. Specifikt en skylt om en vandringsled ner till kusten fångar mitt intresse. Får kanske återvända någon sommar för en vandring i stället.
Jag fortsätter den sista delen av klättringen, upp till 1 285 meter över havet, innan klättringen övergår i den långa utförskörningen mot Sant Celoni. Fartvinden har till en början en kylande effekt innan den på lägre höjder ger en varm och behaglig känsla. I foten av utförskörningen vänder jag tillbaka en kilometer för att stanna till för en bit mat. Jag lämnar mina tankar på en bocadillo bakom mig och bestämmer mig för att beställa in lunchmenyn i stället. Varför inte ta en längre paus denna sista cykeldag i de här förhållandena för den här gången?
En timmes paus hinner nästan bli två innan jag mätt efter maten och upplevelserna under den här resan bestämmer mig för att lunchen får bli avslutningen och fortsätter ner till Sant Celoni. Hur maten och glassen smakade, Magnificent.
Blir ganska snabbt passerad av en annan cyklist på en tempocykel in mot Sant Celoni och då växer hornen ut igen, tänker att den ryggen ska jag inte släppa, så jag tätar den lucka på 20 meter som har blivit och låter honom dra mig hem de sista kilometerna. En titt på klockan ger att det är nära en kvart kvar innan nästa tåg till Barcelona avgår.
 |
| En värdig avslutning efter allt klättrande. Magnificent. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar