Starten på Gran Fondon var redan klockan 8 i Parets de Valles, inte långt från Barcelonas F1-bana där även målgången skulle ske. Efter debaclet med nummerlappen dagen innan skulle det innebära en tidigare avfärd från Barcelona för att hinna hämta ut nummerlappen före start. Redan 06:40 skulle jag möta upp Jon vid Glories för att därifrån cykla dryga 20 kilometer till starten. Efter att ha mött upp Jon lämnade vi Barcelona strax före 7 via Meridiana för att från slutet av gatan leta upp första bästa bro över Besos för att kunna fortsätta längs BV-5001 på andra sidan floden.
Den något försenade avfärden bidrog till ett betydligt högre tempo längs BV-5001 än på lördagen. Vi lämnade BV-5001 genom att ta vänster i samma rondell som igår. Ner på C-17 som var i det närmaste trafikfri tidigt denna söndagmorgon. I takt med att vi närmade oss startplatsen hade jag börjat fundera på hur jag skulle tillbringa dagen om jag inte fick tag på någon nummerlapp. Jag tänkte tillbaka från en av de bättre rundorna förra våren där jag passerade Sabadell för att därifrån på natursköna vägar leta mig bort till Coll Formic och Pelautordera. Sabadell låg väl inte mer än 10 kilometer från startplatsen? Ca 7:50 nådde vi startplatsen efter en felnavigering. Jon placerade sig bland de sista i startledet och jag letade efter nummerlappsutdelningen utan att finna den. Jag letade upp Jon sist i startledet och berättade om min alternativa plan och att jag möter upp honom vid målgången i stället. Vi tog några foton innan startskottet gick, där fältet åkte mot höger vek jag av mot vänster i stället för att köra ett liknande varv men i motsatt riktning.
Jag tog C-155 från Paret de Valles mot Sabadell. Omgående var jag ute i ett öppet kuperat landskap. Jag njöt av alla intryck från landskapet.
Hyffsat snabbt hade jag nått Sabadell, jag fortsatte i riktning mot B-124 och Parc Natural de Sant Llorenc del Munt i I'Obac. Vägen går svagt uppför genom det gröna landskapet i floden Ripolls dalgång. Jag känner mig stark i klättringen, tar mig förbi den första gruppen med spanjorer, nästan omgående passerar jag nästa grupp också. Jag fortsätter uppåt kommer i fatt ytterligare någon grupp som jag lägger mig efter för att få lite andhämtning, går ut och förbi dem, en bit upp ser jag en ytterligare ryggtavla som jag kan ta sikte på. Kilometerstenarna passaeras en efter en, jag känner mig odödlig, hinner ifatt ytterligare en grupp som inte gör någon ansats till att hålla mitt hjul. Vägen flackar ut när jag når en ensam spanjor som gör en ansats till att hålla mitt hjul, jag hör hur han är med mig på det lättåkta partiet, hans andhämtning är hög, jag slår inte av på takten uppför utan fortsätter att trycka på. Om han ska vara med mig upp till Sant Llorenc Savall ska han få jobba för det. Omgående är jag själv igen, några minuter senare når jag Sant Llorenc Savall, jag fortsätter genom samhället mot Galifa. Vägen slingrar sig vidare uppåt, efter en krök når jag så den hylla som vägen följer berget på. Jag fortsätter passera cyklister, både ensamma och i grupp samtidigt som jag njuter av utsikten. Kommer fram till Sant Feliu de Godines, svänger vänster in på C-59, efter någon minut dyker skylten och vägen mot Sant Miquel del Fai upp, jag viker av C-59. Vägen leder mig längs en hylla in i en djup dalgång. Längst inne i dalgången uppenbarar sig klostret Sant Miquel del Fai. Jag passerar förbi bakom klostret innan jag stannar för att ta ett foto och njuta av utsikten. Där och då känner jag mig lyckligt lottad att min anmälan till Gran Fondon inte gått igenom utan att jag fått den extra möjligheten att ta den här rundan innan jag ska åka hem.
Jag fortsätter vidare på den smala vägen som leder mig ut till den större C-1413b, vägen tar mig vidare upp till 750 m över havet innan jag påbörjar dagens första längre utförskörning som tar mig ner till Centelles dryga 550 m över havet. På småvägar tar jag mig vidare över det öppna landskapet mot Sant Miquel de Balenya. Jag tar höger mot Seva för att köra på ett vägavsnitt som cyklisterna på Gran Fondon tar i motsatt riktning. Det har nu gått mer än 3 timmar sedan första startskottet och jag möter till min förvåning fortfarande deltagare i loppet, både sådana som ska köra den längre Gran Fondon och den korta Medio Fondon, jag tycker synd om dessa då de får en lång dag i sadeln, frågan är om de får uppleva målgången eller om de faller offer för kvastbilen. Med tanke på att målet stänger 5 timmar senare och jag uppskattar det till att de tagit sig igenom en tredjedel, förvisso den tuffaste tredjedelen, borde risken vara överhängande att de faller offer för kvastbilen. Kring 11:30 når jag Seva och jag möter de sista deltagarna som precis lämnat depån i Seva efter nedfärden från Coll Formic. I stället för att ta vägen via Coll Formic och riskera möta trötta deltagare på väg utför fortsätter jag från Seva mot Viladrau i stället. Jag har på nytt börjat bygga höjdmeter, den slingrande vägen tar mig vidare upp till Viladrau på närmare 850 m över havet. Jag tar sikte på byns torg där jag stannar för en glass och lite dryck i solskenet. Luften känns frisk och härlig, under tiden som jag sitter på en av uteserveringarna fylls det på med cyklister som letat sig ut för en runda i vackra Montseny.
Jag fortsätter vidare längs GI-543 innan jag svänger in på GI-5201 mot Santa Fe del Montseny. Jag har åkt vägen tidigare och vet med mig att en kortare stigning ska ta vid innan jag når Santa Fe del Montseny, känslan är att den inte ska vara längre än 3-5 km innan det bär av utför mot Campins och Sant Celoni. Mitt minne har svikit mig på nytt, tidigare har jag bara kört utför från Santa Fe mot Viladrau, nu när jag tar vägen i motsatt riktning får jag svart på vitt hur lång stigningen var. De 3-5 km var snarare 10 och det brantade till direkt, vägskyltar som varnade för lutningar på 10 %. Som högst når jag närmare 1285 meter över havet innan den långa utförskörningen ner till Sant Celoni tar vid, 24 kilometer senare är jag nere på 150 meter över havet. Jon har meddelat att han nått målet så i stället för att cykla mot F1 banan utanför Granollers tar jag tåget i stället.
Jag möter upp Jon som lite missnöjt konstaterar att arrangören av Gran Fondon överskattat antalet höjdmeter på banan. Jon uttrycker sin önskan om att försöka nå 10 000 fots klättring under dagen, jag känner mig lite småtrött och med låg energi efter att själv ha klättrat 2 468 m under min runda. Jag frågar Jon lite skämtsamt om han känner till Velomatis regler och mer specifikt regel 24. Efter lite vila, en kopp kaffe och mer vatten går jag Jon till mötes. Vi tar tåget till Montcada i Reixac för att därifrån börja de extra klättringarna över Collserola. Vi lämnar Montcada och tar sikte på kyrkogården som vi passerade igår, istället för att ta vänster i utförskörningen ner mot Barcelona viker vi av åt höger och fortsätter klättringen över Collserola innan vi rullar vidare ner mot Cerdanyola de Valles. Vi tar transportsträckan till Sant Cugat de Valles innan vi tar sikte på BP-1417 som ska ta oss tillbaka till Barcelona över Collserola. När jag stoppar min Garmin i Barcelona har jag fått ihop ytterligare 777 höjdmeter, Jon har med andra ord med marginal passerat 10000 fot och är nöjd, vi skiljs åt och jag fortsätter den sista kilometern hem. En snabb titt på klockan ger att det är dryga 5 minuter kvar till det klockslag som jag föreslagit att Johan och Beatriz ska komma förbi. Trots att de kommer ett tag senare hinner jag nästan inte ut ur duschen innan det ringer på dörrklockan. Vi tar en öl på min terass innan vi letar oss vidare ner bland de smala gatorna i Gracia till ett tapasställe på Placa del Sol.
När dagen summeras har jag totalt fått ihop 198 km på de längre rundorna och 3245 höjdmeter, ett gott dagsverke. Strava på rundan i stället för Gran Fondon samt bonusrundan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar