Where it all started

Klockan ringde tidigt i Ängelholm 04:50 hos familjen Samuelsson. På agendan stod Ringsjön runt, samma motionslopp som var min motionsloppsdebut för tre år sedan, som ett led i förberedelserna för min första Vätternrunda. Hyffsat snabb frukost och sedan packa bilen för dagens utflykt till Höör tillsammans med Patrik. Bilfärden går genom Skånes grönskande inland, förbi foten av Söderåsen, idylliska Spången och Röstånga. Jag har svårt att inte uppskatta det öppna landskapet där jag sitter på passagerarsidan. Ulf Lundell hade kanske inte så fel ändå.

De sista förberedelserna av cykeln görs innan jag rullar upp till startplatsen där min nummerlapp och klungan för de inledande milen väntar. Vi rullar ut på aptitretaren, 35-kilometersslingan. Det rullar behagligt och jag behöver inte förta mig för att åka med samtidigt som jag kan vara social med Patrik och Håkan. Efter uppvärmningsvarvet är vi på nytt tillbaka i Höör där vi omgående fortsätter ut på 125 kilometersrundan, vi stannar hastigt till på en parkeringsplats där ytterligare en medlem i gruppen ansluter, Håkan drar förutsättningarna för dagens runda, jag lyssnar inte särskilt aktivt eftersom min plan är en annan. Vi fortsätter på enkel led någon mil och jag har tagit positionen längst bak för att se till att de får med sig alla och att ingen annan går in i ledet. Svansen växer och gruppen börjar rotera, jag känner inget behov av att gå med i rotationen utifrån den svans som ligger efter, utan jag har en mycket behaglig resa där jag kan prata med några andra i svansen. Plötsligt tappar någon en kedja i ett motlut och gruppen blir mer eller mindre stillastående för några sekunder och svansen går förbi. Jag fortsätter att ta kön och börjar planera för när jag ska gå ifrån, ursprungsplanen är att gå strax efter Hörby som förra året, jag rullar upp jämte Patrik när han kommer ner längs bak i rotationen och berättar mina planer och att jag går in bakom honom, nämner det för Fredrik som hamnar på hjulet bakom mig att jag går när jag kommer fram och att han inte ska göra någon ansats till att ta hjulet utan bara glida upp jämte Patrik. Några kilometer före Hörby är jag framme och jag trycker till och luckan skapas med ett. Ingen av de jag passerar gör en ansats till att vilja försöka följa med.

Några kilometer efter Hörby hör jag hur någon säger att de ska ta mitt hjul när jag går förbi dem, de är han som jag pratade mest med innan svansen passerade i motlutet. Jag slår av lite för att ge dem möjligheten, de är tre stycken, när jag känner att jag har dem på mitt hjul ökar jag lite igen. Försöker få med dem på rotationen mot att jag slår av en del, vi börjar rotera, dock blir vi ganska snabbt tre stycken, de som jag har sällskap med verkar vara intresserade av att köra lite hårdare men deras kompis som har problem att gå med gör att de ställs inför frågan hur de vill göra. Någon kilometer senare är jag ensam i det skånska landskapet.

 Strax före Hurva ser jag hur en grupp på tre personer närmar sig mig bakifrån, eftersom jag inte sett dem tidigare gör jag bedömningen att de måste hålla ett ganska skapligt tempo, jag fångar det sista hjulet när det passerar mig. Rullar upp jämte han som är sist och frågar om de vill ha hjälp med den obefintliga rotationen. Det blir ingen organiserad körning då det verkar vara ett kompisgäng där den ena är starkare än de två övriga och mer eller mindre drar dem runt Ringsjön. Jag erbjuder den starkare lite avlastning då och då. Med ca 30 kilometer kvar ansluter vi till en grupp i ett motlut jag hamnar på omkörning och när jag kommit förbi ser jag att jag inte längre har de tre med mig, jag trycker på i några kilometer och känner att benen börjar bli sura. De tre kommer ifatt mig på nytt på ardennerhästen i täten och de andra på släp, jag gör en ansats till att hänga på under några kilometer men benen svarar inte alls. Jag finner det klokt att slå av för att hinna återhämta mig så mycket som möjligt till morgondagens mer utmanande tur över Hallandsåsen. Jag rullar de avslutande 20 kilometerna till Höör utan någon positiv känsla i kroppen, i vad som känns som knapp styrfart, låg på energi och med syra i benen. Strava på det. 

Skuggan som ett träd vid målet skänker känns lockande. Halvvaken ser jag hur Håkan och den första delen av klungan passerar genom måltältet. Jag nickar till och missar när Patrik går i mål, någonstans i bakgrunden hör jag Ingvar Oldsberg ta över mikrofonen för det sedvanliga lotteriet, tycker mig inte höra mitt startnummer läsas upp, så sannolikt blev jag utan vinst även denna gång. Fjärde gången gillt 2018?

Tillbaka i Ängelholm händer det inte så mycket mer än att någon timme spenderas på uteplatsen innan vi äter en god måltid tillsammans med Patriks familj. Middagen rundades av med lite mörk rom. Kvällen fortsätter trevlig anda med samtal om resor och analyser av låttexter. Det var inga problem att somna för att hinna få lite sömn inför Hallandsåsen, förhoppningsvis skulle benen kännas bättre också.