Den resande cyklisten: Collserola gånger 3

Hade en tanke om att gå ut lugnt idag för att se om och hur kroppen svarade på gårdagen. Först hade jag lite sömn att ta igen, att gå upp 04:15 tillhör inte vanligheterna för mig och jag var lätt uppspelt under gårdagen så det dröjde fram till 23:30 innan lampan släcktes. Så det blev en mindre sovmorgon i morse, 07:00 ringde klockan. Efter lite slöläsning av nyheter och en sen frukost började letandet efter en cykelbutik. Har i efterhand förstått att mina koldioxidpatroner inte är uppskattade av flygbolagen så jag var tvungen att köpa på mig några för att våga mig ut på lite längre rundor så småningom. Blev en promenad genom Gracias trevliga smågator och lite lotsning från butiker som skulle kunna tänkas ha koldioxidpatronerna innan jag hittade en välsorterad cykelbutik som jag inte behövde lämna tomhänt. Tillbaka i lägenheten blev det lite slöande framför börsen innan jag vid klockan 16 tyckte att det var läge att ge mig ut på Claudios klassiska Collserolarunda, den är längre än gårdagens tur och har en stigning extra. Hade för mig att den var ca 70 km och dryga 1400 höjdmeter, så den passar ganska bra för att sparka igång kroppen inför de större prövningarna framöver.

Efter närmare 30 minuters cykling genom Barcelona och ett oräknerligt antal trafikljusintervaller nådde jag Besos flodbädd för att kunna ta mig från staden. Var inte ensam om att nyttja den denna soliga dag utan det fanns inlinesåkare, cyklister, löpare och fotgängare som delade på de asfalterade ytorna samtidigt som en del såg ut att njuta av en picnic eller dylikt i gröngräset. Nådde efter några kilometer Montcada i Reixac och tog där sikte på kyrkogårdsvägen förbi Tanatori de Collserola för att påbörja dagens första passage över Collserola, vek av mot Cerdanyola del Valles och efter några kilometers klättring kom en av Collserolas bästa nedfarter, en av de minst trafikerade med böljande svängar. Transportsträckan mellan Cerdanyola och Sant Cugat del Valles avhandlades innan det var dags att vika av mot Barcelona och den andra klättringen över Collserola med målpunkten högst upp på Tibidabo.

Vyn mot Sagrat Cor efter det att Hotel Florida har rundats.

Det ikoniska Torre de Collserola

Pariserhjulet med den bästa utsikten i världen?

Sedan följde samma vägval som igår med Vallvidrera, Les Flores och klättringen från Molins del Rei tillbaka till Vallvidrera.

Utsikt längs vägen mellan Molins del Rei och Vallvidrera

Vid det här laget hade mörka regnmoln börjat driva in över Collserola från inlandet och jag ville försöka undvika att bli kvar däruppe alltför länge så det blev första bästa vägen ner mot ett Barcelona som smektes av kvällens sista solstrålar.

Vallvidrera i förgrunden med Torre de Collserola

Lyckades nästan undvika regnet i sin helhet men träffades av några droppar mot slutet av rundan. Väl hemma visade min Garmin nära 85 km och strax över 1400 höjdmeter. Lite Strava på det.

Avslutade kvällen med en omväg från mataffären, fascinerande att promenera genom La Salut som under dagarna fylls med horder av turister på väg till Park Güell, men som under kvällarna i princip ligger helt öde.