Den resande cyklisten: LÅNGFREDAGEN som blev en kort fredag

Det mesta var sig likt här igår, solen sken behagligt och värmande från en klarblå himmel. Den snö som flera rapporterat om hemifrån kändes väldigt avlägsen. Hade bestämt mig för att ta en lite lugnare dag igår med en kortare runda så det dröjde till sent på eftermiddagen innan jag satte av upp över Collserola. Skulle ta det rätt lugnt så den första stigningen avverkades kontrollerat med en bra rytm utan att det på något sätt kändes ansträngande. Det känns som formen börjar vara i antågande. Rullade ner mot Sant Cugat de Valles på andra sidan Collserola och fortsatte en bit genom samhället innan jag nådde rondellen som började skylta mig tillbaka mot Barcelona via Vallvidrera.

Det började gå uppför redan innan jag lämnat Sant Cugat, sen flackade det ut igen. Kom ifatt en stillastående bilkö och var lite nyfiken på vad som orsakat stoppet. Visade sig att det var ett traditionellt spanskt påskfirande som tagit den ena vägbanan i anspråk, jag passerade det mänskliga tåget i sakta mak innan jag hittade min rytm på nytt. Någon kilometer senare blev jag stoppad på nytt, den här gången av en brandkårsutryckning, efter att jag gett dem fri väg vinkade vakten förbi mig och jag kunde snabbt hitta rytmen igen. Backen började rampa upp sig lite mer mot slutet innan jag nådde Vallvidrera. Vek vänster för att fortsätta över ryggen på Collserola upp till Tibidabo. I stället för att fortsätta rakt under bergbanan vek jag av upp mot Torre de Collserola för att sedan ta de branta men lätträknade serpentinerna upp till nöjesparken och utsiktsplattformen.

Efter en kortare andhämtningspaus fortsatte jag ner till Barcelona.

Notera att det INTE är killen i filmen som skrivit texten.

Väl nere i Barcelona rullade jag hem genom en långfredagstom stad, gatorna var nära på öde. Rundan blev dryga 40 kilometer och ca 800 höjdmeter, en lagom återhämtningstur. Strava på det.

Efter duschen tog jag en kvällspromenad med konstspaning.