Jag hittade vägen ut ur staden och tog sikte på Turo L'Home som skulle bli dagens "enda" klättring. Jag bestämde mig för att leta mig upp via Campins. Hinner inte mer än lämna rondellen innan min Garmin började räkna ner till ett välbekant segment, de 14 kilometrarna upp till Santa Fe. Klättringen är till stora delar omgärdad av träd, för att avslutas i en skog, så du ser inte riktigt hur höjden byggs upp. Hittar ganska snabbt rätt känsla för att kunna ta mig upp effektivt och kontrollerat.
I Santa Fe tar jag vänster för att nå vägen som leder till början av den avslutande avstickaren upp till Turo L'Home. Det brantar till nästan omgående när 85 höjdmeter ska tas på cirka 400 meters cykling. Stigningen fortsätter ytterligare någon kilometer innan jag får möjligheten att rulla den sista kilometern innan avstickaren till Turo L'Home.
En högersväng och den sista delen av klättringen kan påbörjas, inte för att jag inte klättrat tidigare, av de sista 24 kilometrarna har 23 inneburit klättring. Klättringen skiftar karaktär och det som tidigare mestadels hållit sig kring 6% adderar under de kommande kilometrarna några %-enheter ytterligare samtidigt som vägens kvalité försämras dramatiskt. Det mest positiva med avslutningen är att de dryga sex kilometrarna som återstår är lättare uppför än utför, så dålig blir vägen. Det tidigare klara vädret förbytts till relativt lågtstående moln i takt med att jag närmar mig toppen. Under den sista kilometern tilltar vinden och kylan, i kombination med molnen känns toppen på inget sätt inbjudande. Rundar den sista kröken och möts av de kalla molnen som pressas dramatiskt över berget.
 |
| Belöningen efter 30 kilometers klättring och 1500 höjdmeter |
Jag bestämmer mig för att ta några klunkar vatten innan jag vänder utför igen, här vill jag inte vara kvar längre än nödvändigt idag. Med ett krampaktigt grepp om frambromsen påbörjar jag nedfärden. Bilderna från i höstas dyker upp där jag efter en punktering påbörjar en okontrollerbar nedfärd som tog mig ut i grässträngen vid sidan av vägen i en hastighet på närmare 50 km/h och hur kampen mot att få stopp på cykeln innan jag gick i backen tog vid. Den gången hade jag tur och kunde hålla mig på hjulen innan jag till slut fick stopp på cykeln. Detta var något som jag till varje pris ville undvika nu, så jag fortsatte kryssa mellan potthålen och de största stenarna med samma krampaktiga grepp om frambromsen. Trots det krampaktiga greppet kom jag ändå upp i 40 km/ h innan jag var vid foten av avstickaren.
Jag tog höger på nytt mot La Costa de Montseny. Vädret förbättrades snabbt i takt med att jag kom ner på lägre höjder.
Jag noterade vägen från La Costa de Montseny ner till Sant Celoni och tänkte att jag tar den senare när jag vänder tillbaka efter min fikapaus. Sedan tidigare när jag varit i området vet jag att jag har några kilometer kvar till ett kafé i Montseny.
Efter uppehållet bär det rätt snabbt av uppför för att ta igen de närmare 200 höjdmeter som jag förlorade på de sista kilometrarna på väg till kaféet. Skylten mot Sant Celoni dyker upp som en befrielse, nu återstår det bara att rulla ner till den väntande tågresan tillbaka till Barcelona. Precis innan jag bokstavligt talat rullar in i stationsbyggnaden ser jag tåget stanna. Inser att jag kommer att missa det med minsta möjliga marginal, en titt på avgångstavlan visar 30 minuter till nästa avgång och såg jag inte en bar vid torget utanför stationen. Jodå, jag kan ju lika väl ta min after bike öl här som i Barcelona.
Dagens korta runda bjöd på närmare 1800 höjdmeter, Strava på det. Ska försöka hinna med ytterligare något besök i Montseny innan det är dags att återvända till Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar