MONTSERRAT och en kväll i uppgivenhetens tecken

Efter att jag uteslutande har hållit mig kring Collserola de två första dagarna bestämde jag mig i morse för att göra en runda runt Montserrat. Kastade i mig 2 yoghurt till frukost och bytte bromsbelägg på cykeln sen var jag redo att åka. 

Lämnade Barcelona via vägen upp mot Tibidabo, med tanke på den klättring som väntade gjorde jag mig inte besväret att åka upp till utsiktsplatsen utan fortsatte direkt vidare mot Vallvidrera. Där jag tog högersvängen för tredje gången och rullade vidare ner mot Sant Cugat de Valles. Rubí passerades av bara farten innan jag till slut nådde utkanterna av Terrassa . Nu kunde dagens runda börja på allvar längs betydligt mer natursköna och mindre trafikerade vägar. Det Katalonien som jag gillar så mycket låg framför mig. 

Längs B120 innan utförskörningen mot Olesa de Montserrat börjar

Passerade genom Olesa de Montserrat innan jag svängde in på den tyngre trafikerade C55 för de sista nio kilometrarna till Monistrol de Montserrat och den väntande klättringen till klostret. Någon kilometer före Monitstrol de Montserrat passerar linbanan upp till klostret vägen, min blick lyfts som tidigare gånger mot det karga berget och högt däruppe är klostret synligt. 

I Monistrol de Montserrat väntar en vänstersväng och det börjar gå uppför på en gång. Första skylten säger att det är nio kilometer kvar upp till klostret, känslan är att mitt minne svikit mig på nytt, hade för mig att klättringen skulle vara något kortare. En snabb titt på klockan visar att den börjar närma sig 13, konstaterar att jag bär med mig en halvliter vatten uppför, funderar på om det kommer räcka. Minnena från klättringen förra våren börjar dyka upp på näthinnan, samma vägval på väg dit och sen kommer klättringen. Ser framför mig hur jag blev helt stum och urtorkad, hur jag uppsökte skuggan i ett kapell efter vägen för att ladda mina batterier. Min Garmin visar att jag tagit halva klättringen, kapellet dyker upp, börjar jag inte känna mig lite uttorkad. Det har nog gått två deciliter på första hälften, bestämmer mig för att det är dags att ta första duschen på vägen upp för att hålla huvudet kallt. Någon klunk senare och en avkylning ytterligare så kommer nästa avståndsmarkör 1,6 kilometer kvar men min Garmin visar närmare 2,5. I mitt önsketänkande hoppas jag mer på vägmarkören. Några minuter senare är jag uppe och tar den extra svängen upp till den stora gården framför klostret, personbästat putsat med 10 minuter, men det finns mer att putsa på det. Dock inte idag, helt utmattad hittar jag en mur som kan ge lite skydd mot den varma solen. 

Njuter av den skugga en 50 centimeter hög mur erbjuder 13:45.

Klostret med basilikan där La Morenata förvaras

Klostret är ett populärt utflyktsmål bland vandrare. Till fots går det att ta sig några hundra höjdmeter ytterligare för att mötas av ett ännu mer storslaget panorama. En klar dag kan Mallorca vara synligt. 

Utsikten mot Llobregats dalgång

 Jag håller mig till utgångsplanen och lämnar klostret och Montserrat på vägen som på en hylla slingrar sig runt berget. Ett storslaget panorama är ständigt närvarande.

Efter närmare en mil på hyllan börjar nedförskörningen mot Bruc och Collbato. Vägvalet för att nå Collbato ställer mig inför två alternativ, som båda innebär ett brott mot trafikreglerna. Antingen ska jag upp på motorvägen för att åka på den någon kilometer till nästa avfart eller så fortsätter jag på vägen längs med motorvägen mot färdriktningen, jag väljer att köra mot färdriktningen. Når Collbato och tar sikte på Montserrat på nytt. En dalgång öppnar upp sig till ett storslaget panorama, vägen vindlar sig ner med mjuka böljande kurvor följt av någon helt blind 90 graders kurva på väg ner mot Llobregats dalgång. Svänger vänster mot Monistrol de Montserrat på nytt och den väntande tågresan tillbaka till Barcelona. Har bestämt mig för att försöka ha så fräscha ben som möjligt till mötet med Meet up gänget och det mer fartorienterade passet som väntar med dem. Min Garmin hinner precis slå om till 100 km och på dessa blev det dryga 1800 höjdmeter. Strava på det.

Dalgången från Collbato som leder ner till floden Llobregat

Tillbaka i Barcelona gör hungern sig påmind, bestämmer mig för att äta ute och på vägen hem stanna till på någon bar för att se andra halvlek mellan Juventus och Barcelona. En sista koll på resultatet innan jag lämnar restaurangen visar 2-0 till Juventus i halvtid, några minuter senare passerar jag en bar som visar matchen på sin uteservering 3-0 till Juventus. Jag är för uppgiven för att orka eller vilja se slutet av matchen utan fortsätter hemåt. Utgångsläget är minst sagt mörkt inför nästa veckas retur på Camp Nou.