PREMIÄREN

Efter några timmars sömn på Rest and Fly på Arlanda väntade en tidig flight från ett Arlanda som var rörigare än vanligt efter fredagens händelser. Alla köer till säkerhetskontrollerna ringlade långa och långsamt. Såg kön genom taxfreen och insåg att det inte fanns en tillstymmelse till chans att hinna med min flight mot Frankfurt så det fick bli den bortglömda "charterkön" närmast SkyCity som var betydligt längre än vanligt. Trots att jag tyckte mig vara ute i god tid jämfört med vanligt, så blev det ändå väldigt bråttom. Passerade säkerhetskontrollen 10 minuter före utsatt avgångstid och fruktade att tyskarna stängt dörren vid det här laget. Fick gårdagens första träningspass på väg till gaten, F39, absolut längst bort från den bortglömda säkerhetskontrollen i civila kläder. Utan handbagage gick det rätt bra att kryssa sig fram genom flanerande semesterfirare med i mina ögon för mycket handbagage. Med hög puls efter löpningen som gick i mil fart, och kanske strax därunder var jag framme vid gaten efter vad som kändes som en evighet och den var fortfarande öppen. Hittade min plats på planet och konstaterade att jag hade 3 minuter till godo och ytterligare 10 minuter senare stängdes dörren och jag var på väg.

Efter en kortare transfer i Frankfurt och nära 2 timmars ytterligare flygning syntes så Barcelona på ena sidan under inflygningen. Efter lite marktransport var jag till slut framme vid mitt boende och möttes av Isabel, hyresvärden. Kände mig glad över att se ett bekant ansikte och välkomnandet gick snabbt. Ingen större presentation av boendet då hon sa att jag hade koll på var allt fanns. Hon skrattade till när hon såg cykelväskan och nämnde att hon skulle ut till sitt lantställe över påsken, jag fick en inbjudan dit om jag hade vägarna förbi. Misstänker att det inte tillhör vanligheterna att hennes hyresgäster brukar vara ute och snurra i de trakterna. Vi skildes åt och en snabb titt på klockan visade att jag skulle hinna med en kortare runda om jag monterade cykeln direkt, sagt och gjort.

En timme senare var jag på väg ut ur Barcelona på den välbekanta vägen upp mot Tibidabo. Bestämde mig för rutten under klättringen, det fick bli den korta Collserolarundan, ca 4 mil och 2 längre klättringar och som avslutas med en behaglig utförskörning där blicken flackar mellan utsikten över staden och vägen. Lite osäker på var jag stod cykelmässigt efter vinterträningen bestämde jag mig för att köra i mina ögon hårt i stigningen upp till Tibidabo, men beredd att slå av om det skulle kännas för tufft. Klättringen flöt på bra, känslan var inte fullt lika bra som i höstas, men det kändes att det gick fort, kanske till och med snabbare än i höstas. Väl uppe när jag rundat Sagrat Cor så stannade jag till på utsiktsplatsen för att njuta av vyn över staden.

Efter några minuters vilande rullade jag ner mot Vallvidrera och La Floresta innan jag tog sikte på den mindre vägen mot Molins del Rei. Vek av mot Vallvidrera och dagens andra klättring började. Den är längre än den första men erbjuder några flackare partier där det rent av kan gå utför en kortare sträcka. Skulle ta det lugnare nu än i höstas tänkte jag, det är trots allt bara första dagen mot sista då och säsongen är bara i början. Höjdmetrarna avverkades och till slut fick jag första blicken av Vallvidrera på håll, några minuter senare var jag där, fortsatte upp mot Tibidabo men undvek de sista höjdmetrarna till Sagrat Cor och utsiktsplatsen och fortsatte vidare ner mot Barcelona. En titt över axeln och jag såg att jag hade den lokala polisen i bilen bakom mig. Intrycket var att han verkade tycka att det gick tillräckligt fort utför för att inte vilja göra någon ansats till att passera mig, med andra ord kunde jag ta min egen linje utför.

Stannade min Garmin och konstaterade att det blivit nära 45 kilometer och strax över 1 000 höjdmeter. Jag kände mig nöjd med dagsverket och kunde konstatera att formen verkar vara god, lite Strava på det. De kommande dagarna kommer antalet timmar på sadeln att ökas. Kvällen avslutades med en enkel pastamåltid på uteplatsen innan det var dags att ladda batterierna på nytt.