THE MEET UP

Klockan ringde vid 7 som brukligt är när jag är på resande fot med cykeln. Idag stod en ny avhängningsrunda på tur med Juurits meet up grupp. Kommer ner till samlingen på utsatt tid, inom några minuter har de sista anslutit, vi blir en grupp på 7 personer, av vilka 2 stycken tillhörde de starka musketörerna från förra veckan. Även Juurit blir med idag, så tre bekanta ansikten och resten okända förmågor, men vi såg ut som i mina ögon starka åkare allesammans. Rutten skulle bli den samma som förra veckan. Körningen skulle bli lite annorlunda idag, Juurit tog täten ut på ett kontrollerat sätt för att se till att gruppen hölls samman längs de knixiga smågatorna, strandpromenaden genom Badalona, förbi trafikljusen i Montgat. Farten börjar på nytt skruvas upp, hastigheten i motvinden ligger och fladdrar kring 40+-2 km/h ut till Vilassar de Mar.

Vi lämnar kusten och fortsätter upp mot Argentona, den starkaste av musketörerna bestämmer sig för att gå fram nu efter att ha legat och blidat sin tid, dock verkar han hålla sig på mattan och ingen har ännu behövt släppa något hjul. Vi når rondellen under C-60 och den därpå branta rampen upp till C-60 som utgör startpunkten för den korta stigningen 4,1 km och dryga 200 höjdmeter som utgör Coll de Parpers. Fri fart uppför och hjul släpps omgående. Strax under 13 min senare är jag uppe, med en snittfart på 19,7 km/h, klättringen gick dryga 2 minuter snabbare än förra veckan och ansträngningen upplevdes som lägre. Kan inte låta bli att fascineras över de brutala snittfarterna på ca 33,7 km/h och namnen bakom dem(Thomas de Gendt och Alexey Vermeulen).

Efter några minuters andhämtning och kisspaus på toppen rullar vi vidare ner mot La Roca del Valles. Tugget går inte helt oväntat om den stora outleten därnere, om priserna som är högre än på reorna inne i Barcelona, om pikéer som sitter bra över axlarna för att sedan fladdra som segel kring midjan, om kollektioner som inte säljer och därför förpassas till La Roca.

Rundan avslutas med behaglig medlutskörning ner till Barcelona, Juurit styr upp det så det blir lite bättre organiserad klungkörning men erfarenheten av att köra i klunga varierar stort i gruppen och samarbetet flyter bara hyffsat. Trots det så tar vi oss fram i 40-45 km/h. Rundan avslutas sedan i Juurits bike shop med att Espressomaskinen får ta vid och jobba för högtryck, fram kommer ett holländskt(?) ingefärsbröd och mycket av samtalen runt bordet förs runt kartan som täcker det. Om vilka stigningar och vägar som är bra i Katalonien, utbyten av olika rundor. Vänliga tips om hur du bör agera vid klungkörning utbyts allt i syfte för att optimera gruppens framfart på kommande rundor.

Gruppen splittras upp och var och en återvänder till sitt. För mig innebär det en lugnare färd uppför genom Barcelona förbi la Sagrada Familia på min väg upp till La Salut.

Matlagning och tvättning tar vid och eftermiddagen flyter förbi innan klockan börjar göra sig påmind om att det är dags att röra mig bort mot Camp Nou och Barcelona-Juventus. Efter mötet dem emellan förra veckan känns det som dagens match bara är 90 minuter som måste avhandlas, uppgivenheten är total där jag sitter på Camp Nou. Någonstans hoppas jag ändå på ett mirakel men i takt med att minutrarna tickar iväg så grusas det lilla hopp som jag har.

Det är nog som Peter LeMarc sjunger.

Det blir en ödesmättad vandring hem genom denna stad som jag kommit att älska så mycket. 

Lite Strava på cyklingen om ni skulle ha vägarna förbi Barcelona.